Magiskt
Piss vademekum är vad det är.
Det blir ingen skola imorgon, huvudet tillåter inte det. Inte kul.
Jag längtar något truktansvärt till nästa helge för då ska jag träffa min love boy. Jag hoppas verkligen jag är så pass pigg så att jag orkar med att åka 17 mil.
Fårhållanden
Förr trode jag inte på distansförhållanden. Jag trode inte att sånt höll i längden men nu vet jag att det fungerar alldeles utmärkt. Kärleken är så stärk så ingenting kan stå ivägen känns det som. 17 mil får mig bara att längta änu mer och de gånger vi ses bli en aning roligare än om vi skulle ses hela tiden tror jag. Visserligen skulle jag tycka om att träffa Johan lika mycket fast vi hade möjlighet till att ses hur ofta vi vill, jag hade aldrig tröttnat. Jag vill va närmare johan hela tiden faktiskt, 17 mil är ganska jobbigt. Men det går.
Jag tror att egen-tid är det viktigaste som finns! Att ens pojkvän ska, när han känner för det kunna umgås med sina vänner utan sin flickvän och lika dant att flickvännen ska kunna få umgås med sina vänner. Vänner betyder så mycket. Viktigt är ju självklart också att man ska kunna umgås med sina vänner tillsammas.
Jag är som jag skrivit förut världens lyckligaste flickvän :) för varje stund som går, varje gång jag tänker på Johan, varje gång han hör av sig så är jag världens lyckligaste.
Varje gång jag tänker på Johan sprider sig ett välbehag i hela kroppen, jag känner mig så lycklig, glad över att jag träffat honom. Det är riktigt märkligt hur vi träffades. Märkligt att kemin stämde så bra.
Jag minns första dagen vi träffades som om den vore igår. Drygt en vecka tillbaka innan vi träffades, innan vi viste om varandra så berättade Malin för mig att hon skrev med en kille från nätet, och att de hade bestämt för att ses. Kul tyckte jag. Malin fortsatte och sa
- Men jag vill inte åka och träffa honom själv
- Nehe hur ska du göra då undrade jag
- Jo jag frågar om han har nån kompis han kan ta med sig till dig, så kan vi frya gå och kolla på bio
- Nej! Glöm det.
- Snälla!
- Nej!
Några dagar senare berättar Malin att hon frågat Oskar (killen som hon ska träffa) om han hade nån kompis som ville föjla med och kolla på bio.
- Nej men jag sa ju att jag inte ville
- Ja men nu har han ju frågat och kompisen var på
- Jag hatar dig
- Jag älskar dig också. Camilla vi ska på pardejt sa hon och sken som en sol medans det pirrade lite i magen på mig.
Ungefär så gick det till. Det var inte så mycket snack. Det var bara att lyda Mailn ungefär. Samtidigt blev jag allt mer nyfiken på den här killen som jag skulle träffa. Jag kände att jag var tvungen att kolla upp lite om honom innan jag skulle åka och träffa honom.
Blev vänner på facebook. Han var den första av oss som skrev. Skrev med varandra, sms och ringde ungefär en vecka, sen var det fredag. Jag och Malin åkte upp till Jönköping. Båda pirriga och nervösa som tusan. Väl i Jönköping rikgde vi och kollade vart grabbarna var, de var på Ikeas parkering. Så vi åkte dit, parkerade bilen och gick ut. Nervös som tusan var jag, ringde Johan igen och sa att vi också stod på ikeas parkering nu och frågade vart dom var, sa vart vi stod och till slut säger han, jag ser dig. Jisses må ni tro vad nervös jag var då. Tillslut såg jag han också. Vilken syn, där borta stod den vackraste killen jag någonsin sett. Vi hälsade på varandra och pratade lite, sen hoppade vi in i bilarna, killarna körde först och vi efter till centrum. Parkerade och så gick vi mot bion.
Jag trode aldrig att det skulle kännas så bra. Efter bion åkte vi hem till Malin, Oskar och Johan följde med. Vi drack vin och öl den kvällen och pratade och jag hade verkligen jätte trevligt.
Kvällen var magisk. Från första ögonblicket jag såg honom kände jag att det var nått alldeles speciellt med den här killen. Jag har aldrig känns så förut. Det är underbart. Jag blev kär i någon jag inte kände och ju mer jag lärde känna honom ju mer kär blev jag.
Min Johan :)
Mailn ska ha all Tack, oskar också! Utan dom två hade jag förmodligen aldrig träffat Johan.
På Tal om vänner! Min underbara vän Jenny var här nyss och lämnade en bit tårta, jag missade tjejkvällen hemma oss henne igår eftersom jag inte orkade komma. Hon tyckte att jag också skulle få lite gott. Hon är ju bara för söt!
Jag saknar verkligen alla! Jag vill till skolan och träffa alla!
Det blir ingen skola imorgon, huvudet tillåter inte det. Inte kul.
Jag längtar något truktansvärt till nästa helge för då ska jag träffa min love boy. Jag hoppas verkligen jag är så pass pigg så att jag orkar med att åka 17 mil.
Fårhållanden
Förr trode jag inte på distansförhållanden. Jag trode inte att sånt höll i längden men nu vet jag att det fungerar alldeles utmärkt. Kärleken är så stärk så ingenting kan stå ivägen känns det som. 17 mil får mig bara att längta änu mer och de gånger vi ses bli en aning roligare än om vi skulle ses hela tiden tror jag. Visserligen skulle jag tycka om att träffa Johan lika mycket fast vi hade möjlighet till att ses hur ofta vi vill, jag hade aldrig tröttnat. Jag vill va närmare johan hela tiden faktiskt, 17 mil är ganska jobbigt. Men det går.
Jag tror att egen-tid är det viktigaste som finns! Att ens pojkvän ska, när han känner för det kunna umgås med sina vänner utan sin flickvän och lika dant att flickvännen ska kunna få umgås med sina vänner. Vänner betyder så mycket. Viktigt är ju självklart också att man ska kunna umgås med sina vänner tillsammas.
Jag är som jag skrivit förut världens lyckligaste flickvän :) för varje stund som går, varje gång jag tänker på Johan, varje gång han hör av sig så är jag världens lyckligaste.
Varje gång jag tänker på Johan sprider sig ett välbehag i hela kroppen, jag känner mig så lycklig, glad över att jag träffat honom. Det är riktigt märkligt hur vi träffades. Märkligt att kemin stämde så bra.
Jag minns första dagen vi träffades som om den vore igår. Drygt en vecka tillbaka innan vi träffades, innan vi viste om varandra så berättade Malin för mig att hon skrev med en kille från nätet, och att de hade bestämt för att ses. Kul tyckte jag. Malin fortsatte och sa
- Men jag vill inte åka och träffa honom själv
- Nehe hur ska du göra då undrade jag
- Jo jag frågar om han har nån kompis han kan ta med sig till dig, så kan vi frya gå och kolla på bio
- Nej! Glöm det.
- Snälla!
- Nej!
Några dagar senare berättar Malin att hon frågat Oskar (killen som hon ska träffa) om han hade nån kompis som ville föjla med och kolla på bio.
- Nej men jag sa ju att jag inte ville
- Ja men nu har han ju frågat och kompisen var på
- Jag hatar dig
- Jag älskar dig också. Camilla vi ska på pardejt sa hon och sken som en sol medans det pirrade lite i magen på mig.
Ungefär så gick det till. Det var inte så mycket snack. Det var bara att lyda Mailn ungefär. Samtidigt blev jag allt mer nyfiken på den här killen som jag skulle träffa. Jag kände att jag var tvungen att kolla upp lite om honom innan jag skulle åka och träffa honom.
Blev vänner på facebook. Han var den första av oss som skrev. Skrev med varandra, sms och ringde ungefär en vecka, sen var det fredag. Jag och Malin åkte upp till Jönköping. Båda pirriga och nervösa som tusan. Väl i Jönköping rikgde vi och kollade vart grabbarna var, de var på Ikeas parkering. Så vi åkte dit, parkerade bilen och gick ut. Nervös som tusan var jag, ringde Johan igen och sa att vi också stod på ikeas parkering nu och frågade vart dom var, sa vart vi stod och till slut säger han, jag ser dig. Jisses må ni tro vad nervös jag var då. Tillslut såg jag han också. Vilken syn, där borta stod den vackraste killen jag någonsin sett. Vi hälsade på varandra och pratade lite, sen hoppade vi in i bilarna, killarna körde först och vi efter till centrum. Parkerade och så gick vi mot bion.
Jag trode aldrig att det skulle kännas så bra. Efter bion åkte vi hem till Malin, Oskar och Johan följde med. Vi drack vin och öl den kvällen och pratade och jag hade verkligen jätte trevligt.
Kvällen var magisk. Från första ögonblicket jag såg honom kände jag att det var nått alldeles speciellt med den här killen. Jag har aldrig känns så förut. Det är underbart. Jag blev kär i någon jag inte kände och ju mer jag lärde känna honom ju mer kär blev jag.
Min Johan :)
Mailn ska ha all Tack, oskar också! Utan dom två hade jag förmodligen aldrig träffat Johan.
På Tal om vänner! Min underbara vän Jenny var här nyss och lämnade en bit tårta, jag missade tjejkvällen hemma oss henne igår eftersom jag inte orkade komma. Hon tyckte att jag också skulle få lite gott. Hon är ju bara för söt!
Jag saknar verkligen alla! Jag vill till skolan och träffa alla!
Kommentarer
Trackback
