camillsan

Värnamo sjukhus

Jag blir så ledssen, trött och besviken på Värnamo sjukhus. En miss hade varit okej men inte flera gång på gång.
Pratade med en från Linköpings sjukhus för att ta reda på om när operationen ska bli av, men då undrar hon om jag varit och gjort min sista undersökning i Värnamo, och ja det har jag, i januari. Det visar sig att Linköping inte fått något svar från Värnamo än. Hur svårt kan det va att bara faxa över ett svar. Jag bli så less! Här går man och väntar på en stor operation. Hur som helst så vill ja säga att Linköping är så bra och de tar verkligen tag i saker direkt. Hon ja pratade med skulle ringa Värnamo sjukhus direkt och be om svaret och sen skulle hon prata med läkaren imorgon som ska operera mig , så på onsdag får jag förhoppningsvis veta när operationen kommer bli av. Jag är trött på väntan, vill få det överstökat.

Fallet mimmie

Jag kan samtidigt inte koppla av och helt tänka på annat. Omedvetet går jag och tänker på operationen, särskillt nu efter kalla fakta som gick igår! Det handlade om en kvinna med man, barn och eget företag, som en gång plötsligt började känna sig yr (likt jag gjorde) Läkarna fann en cysta i hennes hjärna (som det gjorde på mig också) och de beslutade att den måsta bort. Allt tydde på att hon skulle bli återställd, men nio månader senare kan hon varken gå, äta eller prata.



Jag kan inte förstå smärtan hon och hennes familj måste känna. Det är verkligen hemskt. 


 
I mitt fall ska det inte ta bort cystan utan sätta in en drunt som det heter, en slang som gör att vätskan kan rinna ut.
Men det är hemsk när man inte har koll eller kan kontrollera något över sig själv, att lita på en helt främmande männsiska som ska in och göra ett stort ingrepp i ens egna huvud. Det är svårt. Svårt att förstå och vänja sig vid att det är så det ligger till.